b.May 21, 1471, Imperial Free City of N??rnberg [Germany]
d.April 6, 1528, N??rnberg
Gemälde ID:: 63570
The Prodigal Son 261 x 202 mm Staatliche Kunsthalle, Karlsruhe In the Engraving of The Prodigal Son, D?rer deviated considerably from earlier depictions of the theme. Here, the scene is placed in the midst of a Franconian farm and shows the prodigal son at the moment of his repentance, kneeling in prayer on a pile of manure in the foreground amongst the swine. The naturalism of the picture was widely admired and contributed to the fame of the engraving.Artist:D?RER, Albrecht Title: The Prodigal Son Painted in 1501-1550 , German - - graphics : religious b.May 21, 1471, Imperial Free City of N??rnberg [Germany]
d.April 6, 1528, N??rnberg
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Gemälde ID:: 68682
The Prodigal Son 1885(1885)
Olja på duk
140 X 198 cm (55.12 X 77.95 in)
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Gemälde ID:: 81326
The Prodigal Son Date ca. 1618(1618)
Medium Oil on wood
Dimensions 107 x 155 cm (42.1 x 61 in)
Flemish Baroque Era Painter, 1577-1640
(c. 1500 - c. 1566) was a Flemish Northern Renaissance painter. He was born in Hemiksem, then called Hemessen or Heymissen. Following studies in Italy, in 1524 he settled in Antwerp. A mannerist, his images focused on human failings such as greed and vanity. Like his daughter, Catarina van Hemessen,he specialised in painted portraits.
Jan Sanders van Hemessen was a Flemish Northern Renaissance painter who was part of the mannerist movement. He was born in Hemessen in the Netherlands but settled in Antwerp in 1524 after studying in Italy. Hemessen specialized in scenes of human character flaws such as vanity and greed.
His pictures are often religious, while his style helped found the Flemish traditions of genre painting. Hemessen was also a portrait painter, which influenced his daughter to become a Flemish Northern Renaissance painter as well. The Surgeon of 1555 is an oil painting by Jan Sanders Van Hemessen currently in the Museo del Prado in Madrid, Spain. The scene likely represents a stonecutter at a fair. The surgeon, who is clearly happy that his operations have been successful, painstakingly moves his knife towards the stone, which is already visible. Behind him hang stones which have been successfully cut out of the head of other patients as a sign of his skill. Next to the quack stands a man who is wringing his hands in desperation, clearly going to be the next patient under the scalpel.
Gemälde ID:: 89144
The Prodigal Son 1536(1536)
Medium oil on oak
cyf (c. 1500 - c. 1566) was a Flemish Northern Renaissance painter. He was born in Hemiksem, then called Hemessen or Heymissen. Following studies in Italy, in 1524 he settled in Antwerp. A mannerist, his images focused on human failings such as greed and vanity. Like his daughter, Catarina van Hemessen,he specialised in painted portraits.
Jan Sanders van Hemessen was a Flemish Northern Renaissance painter who was part of the mannerist movement. He was born in Hemessen in the Netherlands but settled in Antwerp in 1524 after studying in Italy. Hemessen specialized in scenes of human character flaws such as vanity and greed.
His pictures are often religious, while his style helped found the Flemish traditions of genre painting. Hemessen was also a portrait painter, which influenced his daughter to become a Flemish Northern Renaissance painter as well. The Surgeon of 1555 is an oil painting by Jan Sanders Van Hemessen currently in the Museo del Prado in Madrid, Spain. The scene likely represents a stonecutter at a fair. The surgeon, who is clearly happy that his operations have been successful, painstakingly moves his knife towards the stone, which is already visible. Behind him hang stones which have been successfully cut out of the head of other patients as a sign of his skill. Next to the quack stands a man who is wringing his hands in desperation, clearly going to be the next patient under the scalpel.
(November 4, 1592 - April 27, 1656), also known as Gerrit van Honthorst and Gherardo della Notte, was a Dutch painter of Utrecht. He was brought up at the school of Abraham Bloemaert, who exchanged the style of the Franckens for that of the pseudo-Italians at the beginning of the 16th century.
Margareta Maria de Roodere and Her Parents by Gerrit van Honthorst (1652) Oil on canvas, 140 x 170 cm. Centraal Museum, UtrechtInfected thus early with a mania which came to be very general in the Netherlands, Honthorst went to Italy in 1616, where he copied the naturalism and eccentricities of Michelangelo da Caravaggio. Home again about 1620, after acquiring a considerable practice in Rome, he set up a school at Utrecht which flourished exceedingly. Together with his colleague Hendrick ter Brugghen, he represented the so-called Dutch Caravaggisti. In 1623 he was president of his gild at Utrecht, where he had married his cousin. He soon became so fashionable that Sir Dudley Carleton, then English envoy at The Hague, recommended his works to the earl of Arundel and Lord Dorchester. In 1626 he received a visit from Rubens, whom he painted as the honest man sought for and found by Diogenes.
Gemälde ID:: 89785
The Prodigal Son 1622(1622)
Medium oil on panel
cyf (November 4, 1592 - April 27, 1656), also known as Gerrit van Honthorst and Gherardo della Notte, was a Dutch painter of Utrecht. He was brought up at the school of Abraham Bloemaert, who exchanged the style of the Franckens for that of the pseudo-Italians at the beginning of the 16th century.
Margareta Maria de Roodere and Her Parents by Gerrit van Honthorst (1652) Oil on canvas, 140 x 170 cm. Centraal Museum, UtrechtInfected thus early with a mania which came to be very general in the Netherlands, Honthorst went to Italy in 1616, where he copied the naturalism and eccentricities of Michelangelo da Caravaggio. Home again about 1620, after acquiring a considerable practice in Rome, he set up a school at Utrecht which flourished exceedingly. Together with his colleague Hendrick ter Brugghen, he represented the so-called Dutch Caravaggisti. In 1623 he was president of his gild at Utrecht, where he had married his cousin. He soon became so fashionable that Sir Dudley Carleton, then English envoy at The Hague, recommended his works to the earl of Arundel and Lord Dorchester. In 1626 he received a visit from Rubens, whom he painted as the honest man sought for and found by Diogenes.
Gerard van Honthorst (November 4, 1592 - April 27, 1656), also known as Gerrit van Honthorst and Gherardo della Notte, was a Dutch painter of Utrecht. He was brought up at the school of Abraham Bloemaert, who exchanged the style of the Franckens for that of the pseudo-Italians at the beginning of the 16th century.
Margareta Maria de Roodere and Her Parents by Gerrit van Honthorst (1652) Oil on canvas, 140 x 170 cm. Centraal Museum, UtrechtInfected thus early with a mania which came to be very general in the Netherlands, Honthorst went to Italy in 1616, where he copied the naturalism and eccentricities of Michelangelo da Caravaggio. Home again about 1620, after acquiring a considerable practice in Rome, he set up a school at Utrecht which flourished exceedingly. Together with his colleague Hendrick ter Brugghen, he represented the so-called Dutch Caravaggisti. In 1623 he was president of his gild at Utrecht, where he had married his cousin. He soon became so fashionable that Sir Dudley Carleton, then English envoy at The Hague, recommended his works to the earl of Arundel and Lord Dorchester. In 1626 he received a visit from Rubens, whom he painted as the honest man sought for and found by Diogenes. The Prodigal Son
